Jag har inte uppdaterat den här bloggen på länge och kommer nog inte göra det heller. Det är fritt fram att läsa här men jag vill bara informera om att texterna är gamla och antagligen inte helt i överensstämmelse med vad jag tycker och tänker nu.
Lars von Triers nya film ska handla om en ”kvinnas erotiska liv från födelse till att hon är 50 år”. Jag undrar: Är det inte ungefär vad alla hans filmer handlar om? Eller okej, kanske är det en lite annan vinkling men temat känns onekligen bekant.
Sexualiteten hos Kvinnan.
Lars undrar: Hur utvecklas den? Hur ser den ut? Hur känns den? Vad är det för något? Genom sin konst delar han med sig av sin vishet, om och om igen. I Breaking the waves; i Dancer in the dark; i Antichrist; i Melancholia. Och nu. Ännu en pusselbit läggs i pusslet över den mörka kontinenten. Kvinnokroppsligheten, kvinnoskapet.
Lars konstnärskap påminner mig om en annan ”tänkande” man, Nathanson som jag skrivit om här. I ett kapitel i sin bok om affekter beskriver han skammens koppling till sexualiteten. Nathanson beskriver den lesbiska sexualiteten som den mest svårbegripliga och mystiska, till och med hemligare än den homosexuella mannens. Precis som sexualiteten hos kvinnor i allmänhet är den dold, svåråtkomlig. Freud var inne på samma linje, kvinnors sexualitet är en nöt att knäcka. Det är det tydligen fortfarande för dessa genier till män.
Jag undrar: Är det verkligen er nöt att knäcka? Lars? Kan det vara så att denna mörka kontinent inte upplevs som fullt lika mörk för andra?
Jag undrar: Hur kommer det sig att Lars sysselsätter sig med att ständigt upprepa samma frågor kring kvinnors psyken, kroppar och sexualitet, med ömsom helgonförklarande och ömsom föraktfulla svar som följd? Jag undrar: Vad är nyskapande och konstnärligt intressant med att som man maniskt återupprepa en hora/madonna-bild av kvinnor? Jag bara undrar.
Läs även andra bloggares åsikter om Lars von Trier, den mörka kontinenten, Freud, nöt att knäcka, genier till män
Fan jag blir så förbannad och ledsen över all jävla homofobi och homohat som pyr överallt! Jag läser boken HBT & HEDER och får ont i bröstet av berättelser om familjer som tar avstånd, misshandlar och förnedrar unga hbt-personer för deras könsuttryck och/eller sexualitet. Nyheten om att Anja Pärson fått barn förra veckan kommenteras av homohatiska män som undrar varför hon ska grattas: ”Vad har hon gjort?” Själva ska de förstås grattas eftersom de har ”bidragit till att ett barn blivit till”. Det är så uppenbart homohatiskt att jag får hjärtklappning av ångesten. Hur kan det bara stå där, svart på vitt, bokstäverna tillsammans, som våld mot oss alla. Var kommer det ifrån? Och hur kan människor förneka sina egna barn, säga till dem att de ångrar att de föddes, be dem byta namn eller dö, för att rädda sitt eget ansikte? Varför är ni så jävla egoistiska? Grymma?
Jag kan förstå att det ligger komplicerade strukturella mekanismer bakom hedersnormer. En ekonomi som bygger på reciprocitet baserat på släktskap där inga oberoende sociala skyddsnät existerar och individen därför är beroende av sin kollektiva tillhörighet till en grad som handlar om liv och död. Och jag kan förstå att det är arbetslösa/lågavlönade män med mycket begränsat handlingsutrymme som placerar homosexualiteten i fiendeland eftersom det ses som ytterligare ett bevis på att de är ersättliga. Värdelösa. Men ändå. Jag vill inte förstå någonting alls just nu, bara det att hatet är fruktansvärt och ondskefullt. Och förödande.
Jag har fått jobb, flyttat till ny stad och nu arbetat i tre månader sedan jag sist skrev här. Jobbet är inom psykiatrin och min tjänst är delad mellan två mottagningar, båda med intressanta och utmanande inriktningar. Den ena mottagningen tar bland annat emot patienter som varit utsatta för sexuella övergrepp, även vid den andra mottagningen är detta en inte helt ovanlig bakgrundsfaktor. Detta har lett till att jag läst in mig en del på just sexuella övergrepp vilket förstås har fått mig att börja tänka en hel del på sexualitet, psykologi och samhälle. För mig är det faktiskt ett ganska obevandrat område, jag har självklart intresserat mig för övergrepp som en del av sexualitetsfältet men jag har inte läst särskilt mycket om det. Dessutom tror jag att jag f f a intresserat mig av gränsdragningar och gråzoner. Som när jag tidigare skrivit om sexualitet och makt; övergrepp finns ju alltid med som en skugga i dessa resonemang. En annan nyhet med de texter jag läst nu är att de är av en väldigt tydlig psykologisk karaktär, vilket jag har lite svårt att förhålla mig till. I min yrkesroll känner jag mig tvungen att använda mig av psykologins språk och praktiker, samtidigt vill jag på ett teoretiskt plan fortfarande förhålla mig kritisk till psykologiserande modeller för människans sociala varande.
Vad är det då för något i dessa texter som väckt mina funderingar? Jag måste återkomma till detta, men dels handlar det om sexuella begär som inte är socialt accepterade(exempelvis riktat mot barn) och möjligheterna att aktivt omforma och rikta om sitt begär. jag har som vanligt väldigt få klara tankar, mest funderingar och frågor. Jag ska försöka strukturera mina tankar och återkomma med något som liknar en råd tråd i mina frågor i ett kommande inlägg.
Jag gick upp med min uppsats innan jul men har fortfarande inte fått besked om vilka ändringar jag måste/bör göra. Den är alltså inte godkänd än men jag tänkte ändå lägga ut ett abstract så det går att läsa vad den handlar om! Om någon skulle vilja försöka ta sig igenom de 45 sidorna så skriv en kommentar så skickar jag uppsatsen(om du inte vill att kommentaren ska publiceras så kan du skriva det). Ämnet blev alltså psykologiska diskurser om transsexualism och andra könsöverskridande uttryck, ingenting om sexualitet men spännande om bland annat psykologisk kunskap&makt och utveckling vs autenticitet, tycker jag!
ATT UTVECKLA ETT AUTENTISKT KÖN.
MOTSÄTTNINGAR I UTREDARES DISKURSIVA PRODUKTION AV TRANSSEXUALISM OCH ANDRA KÖNSÖVERSKRIDANDE UTTRYCK.
Abstract
Psykologisk kunskap och praktik utgör en del av den sjukvård som genom sin expertroll har ett stort inflytande på den diskursiva produktionen av transsexualism. Syftet med denna studie var att undersöka hur psykologins diskursiva makt verkar och får effekt på människors liv genom att granska hur psykologiska förståelser av transsexualism och andra könsöverskridande uttryck används och förhandlas kring i klinisk verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats och materialet är insamlat genom fyra individuella intervjuer, en gruppintervju och inspelningar av två teamkonferenser med utredare vid könsbytesmottagningar. Med utgångspunkt i kritisk psykologi används en diskurspsykologisk metod för att granska de tolkningsrepertoarer och ideologiska dilemman som kan utläsas. Två centrala tolkningsrepertoarer lyfts fram i materialet: en medicinsk-psykologisk tolkningsrepertoar och en utvecklingspsykologisk tolkningsrepertoar. Motsättningar och ideologiska dilemman som uppstår mellan dessa tolkningsrepertoarer diskuteras. Slutligen diskuteras vilka transsubjekt som produceras genom dessa tolkningsrepertoarer och hur detta både begränsar och möjliggör specifika sätt att vara för de transpersoner som söker sig till mottagningarna.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, trans, könsöverskridande, kritisk psykologi, psykologisk makt, autenticitet, examensuppsats
När jag har sökt litteratur till uppsatsen hittar jag ofta artiklar som utgår ifrån queerteori på olika sätt, inte så konstigt eftersom det är sådant jag tycker är intressant och viktigt. Samtidigt försöker jag att f f a hålla mig inom en psykologisk diskurs eftersom jag tror att det är viktigt att utveckla den psykologiska forskningen mer specifikt, queerteoretikerna befinner sig ju dock oftast inom någon helt annan disciplin, som tex sociologi eller genusvetenskap, där dessa tankar är ganska väl integrerade. Inom psykologin som ämne är det mer glest och de som faktiskt sysslar med liknande teorier kan nog sägas vara ganska marginaliserade. Men eftersom det ändå (trots allt..) är inom psykologin som jag har bestämt mig att för att placera mig så vill jag ju vara med i arbetet med att föra in kritisk teori och queerteori in i psykologin. Jag är förstås långt ifrån den första att ägna mig åt detta, men det innebär hur som helst att jag gärna vill fokusera på att hitta queera teoretiker inom psykologin, också förstås för att lära av hur de har lyckats med att föra dessa ”ämnen” samman.
Men nu tänker jag såhär, kanske det är dags att prata om en queer psykologi? I amerikansk, och även brittisk, kontext finns ju Lesbian & gay psychology, vilket aldrig riktigt funnits här i Sverige. Men varför inte en queerpsykologi, som bygger på queerteori, kritisk psykologi, diskurspsykologi och genusteori, tex… För inspiration rekommenderar jag två, relativt nya, internationella tidskrifter som jag gillar! Dels en som heter Psychology & Sexuality, allt är inte queer psykologi i den, men ganska mycket bra, och dels en australiensk tidskrift som heter Gay and Lesbian Issues in Psychology Review (GLIP), mycket bra och intressant!
I uppsatsskrivandet fastnade jag lite i om jag skulle skriva ”queer psykologi” ( finns det?), eller om jag bara skulle skriva ”queerteori” som rubrik, men jag tänker såhär, jag skriver Queer psykologi:
Let’s make ett forskningsfält!!
Har du sett Dogtooth? Det är en relativt ny, hyllad grekisk film som handlar om en familj vars isolering tagit extrema former. Föräldrarna, kanske f f a fadern, håller de nu vuxna barnen instängda innanför gårdens höga häckar tillsammans med modern. Filmen är ganska sparsam i färger och ljud men känslomässigt är den väldigt stark. Det är otroligt obehagligt att följa karaktärerna, de är liksom opålitliga, nyckfulla i sitt agerande. Filmens skildring av sexualitet är också väldigt besvärande, om det nu är sexualitet det ska kallas. Flera av karaktärerna utbyter olika former av fysisk beröring mellan sig.
vaginal penetration.slickande på axeln. bitningar på insida lår. fittslickning.
Utan stön, slutna ögon eller någon som helst tecken på njutning. Det finns ingen ömsesidighet i handlingarna, möjligtvis med något undantag när syskonen ömt håller om varandra, utan handlingarna sker ofta på den enes begären och i utbyte mot belöning. Men inte heller uppdragsgivaren verkar njuta av situationen. Jag försöker få grepp om vad som händer. För en av karaktärerna är det föräldrarna som arrangerat det sexuella mötet, men de andra karaktärernas aktiviteter verkar mest komma från någon slags uttråkning. Ett sökande kanske, efter något som känns bra, eller åtminstone mindre dåligt. Det är inte avlägset att läsa handlingarna som f f a en form av maktutövande. Syskonen är som sagt väldigt kontrollerade och begränsade av föräldrarna och att uppmana någon att utföra tjänster åt en blir kanske ett sätt att återta lite handlingsförmåga och agens. Men spelar det potentiellt sexuella innehållet någon roll? Om det inte var för deras uppsyn av total likgiltighet skulle jag tänka att det fanns någon form av utforskande där. Kanske ett väldigt förutsättningslöst utforskande, utan någon medveten riktning eller mål. Kanske en sexualitet innan kroppen har upptäckt orgasmens lockelse?
Läs även andra bloggares åsikter om doogtooth, sexualitet, film
Pervers psykologi 